CommeSiCommeCa

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
genom frostigt glas syns solen som en huldra
ditt hår, det flyter över hela kudden

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar
långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
du drömmer om något fint
jag ser du småler

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
som ett rastlöst barn om våren
dagen kommer
lyssna until den sång som jorden sjunger

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

jag ger dig allt jag har
kvar

likt en sländas spröda vinge ögat själver
solen smälta i ditt hår kring pannan välver
du, jag tror vi flyr rakt in i solen

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Just nu tycker jag om Depeche Mode och all deras musik jag hör så mycket att jag skulle kunna tatuera in Depeche Mode på kroppen.

Jag impulsköpte liveCDn 101 på Record Hunter i fredags. GALET bra!

Igår insåg jag att det inte var mej det var fel på- jag har inte tröttnat på konserter! Det har känts som att jag blivit för trött och bekväm för att orka trängas och svettas i folkmassorna...
Men igår såg jag och Åke Depeche Mode.
Det var så fasansfullt mäktigt! Bara det att jag stod närmre dom än någonsin förut gav en kick!


Om det är något jag önskar åt alla människor att få uppleva så är det slutklämmen på Never Let Me Down Again:



Le grande armvift-finale!
Det är så mäktigt att man gråter nästan.

Äntligen. Faktiskt. Äntligen. Gott.
En vecka kvar som bilburen anställd. Det står jag ut med men... Efter fredag ska jag försöka köra så lite bil som möjligt och jag ska njuta av att jobba järnet i fem dagar och vara ledig 2 dagar och 2 nätter.
Vi åt lunch med Per och han tog oss därefter till Pub Paddington.


På väg till Ullevi. Jeez.

Vis entrén slog hjärtat lite hårdare, lite snabbare. Moment of truth.
OH YES! SWEET! Andreas, han jag köpte biljetten av på Blocket, var ärlig och biljetten funkade.

Umm..... Jo det där är minsann 59 000.

Förband var Paul Oakenfauld.
mannen på bilden är inte Paul. Men han var en jävel på att peppa och få igång på publiken. Så bra. Som misstänkt var han en av dansarna.
För övrigt bra drag att ha en DJ som förband på en sån här typ av konsert.


Vi stod riktigt bra.


HÄEJ rumpa. Häej muskler! Född 1958, sa du?



Get into the groove. Det hoppades hopprep.


Ye. När hon kom nära sträckte vi alla händerna i luften och trycket blev större. Ibland stod hon bara 150 cm ifrån. Fast, fram emot slutet var min hand max 20 cm ifrån hennes arm. JA, det stämmer, jag är nöjd och du kommer få höra om det igen.

Jag saknade låtar från förra plattan. Men, det var GRYMT med remixes och uppdaterade versioner av gamla låtar.
Hon avslutade med Give it to me. DÅ kokade jag och folk runtomkring- tror jag iaf. det kändes så. Dock är den låten inte lika tung på cd som den var live.
Vi med alla andra myllrade ut och vi gick till vår buss som gick direkt tillbaka till sthlm.
Så värt.

Mika är tillbaka med ny låt och den är lika medryckande som hans tidigare låtar.
När den spelas på radion höjer jag volymen och sitter den i huvudet och är där för att stanna.
Gillar hans röst, hans typ av musik och hans utstrålning.

We are not what you think we are, we are GOLDEN we are GOLDEN!

Om han spelar i Sthlm kommer jag nog fråga Jossan igen om vi ska se honom en andra gång. Det var ju bra sist. På Berns. Berns är ju grymmaste konsertlokalen i mitt tycke.

...har jag insett att Madonnas The Confessions Tour CD + DVD var ett av mina bästa köp i London.


Har just sett DVDn. Jag fick gåshud, inte för att det är kallt- nej nej pga publikens jubel och stämningen som är på topp.
Den showen är jag faktiskt nu lite ledsen över att ha missat men jag är ju desto gladare att jag har hela alltet på DVD.
Jävlar i havet.

Idag är en sån där dag då Bob Dylan plötsligen känns väldigt tilltalande.
Jag skulle kunna sitta halva dagen och spisa hans plattor.... Eller lära mig spela munspel, eller skaffa krulligt hår och klippa snygg frisyr (som jag inte är medveten om är så jäVLa snygg.)

Men det går ju inte.
Så nu jag nöjer mig med några låtar. Just nu känner jag lyckorus till Like a Rolling Stone.

Såklart vill jag springa och hyra I'm Not There. Jag ska se den snart iaf, jag har lust att sitta och dregla över sexigaste Cate Blanchett.





Vad jag ska göra däremot är att sätta på mig mina Ray-Ban och låtsas, låtsas vara så där 60talscool som ingen människa kan vara idag.

Bring the action to this table baby, I’m rich and able baby
So come on and let me show you baby, just let me hold you baby

So, can’t you see, the story of you is the story of me, the story of me
Two unlucky souls doin’ what they do ‘cause they can’t stay hungry

I can’t let you go now, though I want to, though I need to
I can’t let you slow down, though you want to, though you need to

Bring the action to this table baby, I’m very able baby
Crrrrazy satisfaction baby, I’m sexy action baby


Ibland blir låtar rätt så mäktiga på nytt. Hört den minst 50 ggr
nu 51a gången började jag gilla den igen

http://www.youtube.com/watch?v=vzlG7A0wXlk