CommeSiCommeCa

Jag känner mig väl förberedd inöfr morgondagens lunch. Denna vecka är det viktigt för mig att jag får i mig lunch vid rätt tid. Om jag får vänta för länge eller om det strular blir jag stressad. Det blir jag ju iof i vanlgia fall också- MEN denna vecka är jag på dancecamp mellan 9 och 13 på dagarna. När man tränat i många timmar, samt när man tränat ett vanligt träningspass, är det viktigt att äta en frukt, ett glas juice, ett glas mjölk eller någon proteinbar/-drink så fort man är klar, SEN ska man allra helst inta större måltid högst 45 min efter avslutad träning. Tre dagar av fem är passerade och det har gåt finemang hittills. Både med lunchintag och själva dansandet. Det är streetdance. Vi ska typ lära oss 5-6 koreografier till på fredag.
Idag har det varit roligaste dagen hittills- lyssa på denna

samt
I am so 2008, you're so 2000'n'late
 så förstår ni varför. Dom två låtarna har vi gjort olika danser till, och det känns fantabulöst att dansa till dom.  Det bästa är att det är NO PRESSURE. Bara lagom pressure, för man vill ju utvecklas och funka och synka. Men det är ingen uppvisning som väntar. vi dansar för vi gillar't.
Dansoholists indeed.

Well- jag var ute och handlade nyss. PÅ väg hem med kassar i händerna  såg jag en man gå in från gatan på trottoaren och han tittade sig omkring och 10 meter bort gick en liiiten kille, max 4 år, och höll i sin leksaksbil. Mannen sa typ
"Men...? ...Vad...?"
Lillkillen svarade något med "....själv"
Mannen svarade "Gick du hemifrån själv?" Och han svarade sen någotsom jag såklart glömt, men typ "min gud, det kan du ju inte göra... kom hit nu direkt" Lillkillen såg så skamsen ut. Hemskt skamsen, och rädd för utskällningen som väntade. Jag fick en stor klump i magen när jag förstod vad som hänt. Jag höll på och stanna till, eller säga något eller bara tappa hakan inför pappa och sonen. Jag blev så orolig- undrar hur länge han varit borta, hur de märkt att han va borta, hur långt hemifrån han hann och hur orolig mamman måste ha varit.
Jag minns när jag hörde hur pappa ropade och jag visste att jag skullle få en rejäl utskällning efter att ha stökat till, haft sönder något eller sprungit iväg hemifrån någon timme. Det var så läskigt, jag gick och gömde mig. Ofta bakom mamma. Men om jag inte hann hitta henne så fick man möta de buskiga ögonbrynen som låg långt ner och en upprörd röst- detta fick mig oftast att gråta.

Well, i övrigt- grattis till mamma som vann 2000 kronor på Postkodlotteriet. :)

Anna från Lund har varit i Stockholm några dagar och har nu åkt tillbaka till Lund. Hennes vän Lovisa från Lund är kvar i stan till torsdag för hon är inte klar med Bounce Summercamp än.
Jag och Anna vandrade igår till Balettakademin där camp'et äger rum och hämtade Lovisa. Där och då skådade mitt öga en himla grym tshirt i "Bounce-butiken".

Denna kunde jag inte sluta tänka på så jag slog till idag. Mm, jag lånade 100 kronor från sparkontot. I entrén satt det massa ombytta, coola streetdancedansare i olika åldrar och väntade på nästa pass. Plötsligt såg jag något väldigt litet röra på sig, en liten flicka ... ja vad kan hon ha varit? Tre eller fyra år. Åtminstone nte högre än till knäna på en lång och ståtlig man. Hon stod och tryckte ryggen mot hans ben och vajjade kroppen till höger och vänster, såsom barn gör- de vill känna att föräldern är precis bakom och beredda att hoppa på nästa oväntade fara. Denna man, såg jag en liten stund senare, var en av Bouncarna. Han samtalade vi lite med igår.
Det kändes så coolt. Han är så hipp, fit och han är så cool(för han kan dansa!!) och most of all är han mitt uppe i karriären och har  ändå hunnit få barn...? Och han tar med ungen till det här jobbet...? Undrar hur det är att ha en sådan cooling till pappa?

Att ha träffat Anna och Lovisa var jättehärligt iallafall. Jag hoppas att alla val i livet kommer kännas mindre ångestladdade för Anna och att Lovisa får ett jobb i Oslo till hösten. :)

Jag träffade Lundatjejerna för nästan exakt ett år sedan också, jag firade midsommar med Anna. Se blogginlägg från juni 2008. Och mötte Lovisa för första gången på midsommardagen. 
Och snart är det midsommar igen!! Jag är SÅ pepp. Hoppas solen stannar.
Jag har som plan att måla väggar, lägga lite golv och storhandla inför midsommar samt baka hallongrottor när jag får en stund över. Jag vill bara baka, baka, baka!

Vet ni vad ni gjörde för ett år sedan?
Jag vet precis vad jag gjorde denna dag förra året. Jag var på parkteater i Vitabergsparken, detta följt av en promenad genom staden. Jag vet också att det var så mycket varmare, somrigare och soligare då än vad det är idag.

Ge mig sol, ge mig Arvikafestival!

I förrgår kväll fick jag se Vagge och Andreas lägenhet för första gången. De flyttade ihop under maj månad tror jag- till en studentlägenhet. Vagge och Niklas har spacklat, målat och gjort ett toppenjobb med uppfräschning. Och Vagge och Andrea har gjort ett toppentoppenjobb med inredningen. Jeeeez va fint det var. Där vill jag hänga mer.
The occasion var att Andrea  hade skrivit sin sista tenta för terminen. Det var anledning nog att skåla och flina åt.
Andrea is the master of spontana hängkvällar för övrigt. Hon skriver en inbjudan per sms dagen innan till alla i gänget (mellan 5 och 14 pers), hon får luddiga svar, hon vet aldrig hur många som kommer, hon vet aldrig vilka som kommer eller vilken tid men det blir alltid så att alla dyker upp, vare sig det är kl 17 (som jag och Jos) eller framåt midnatt (som ex. Saga).  Och om någon inte kommer så är pga att något har dykt upp samma dag. Andrea har sinne för att känna när folk är lediga och gärna kommer och socialiserar.
Det är rätt fantastiskt- för på så vis känns det så avslappnat.
Jag går alltid runt i ett litet rus av nöjdhet och lycka när jag varit på hennes te-/föllse-/middags-/häng-/myskvällar. Och det håller oftast i sig minst 12 timmar. Själen mår liksom bra.
Kul att träffa de man inte träffat på ett bra tag också- Kaj, Jonna, Trotte, Evelina och ja, Andrea och Vagge.


Så här ser det ut till höger. En säng gömd bakom luftig, snygg bokhylla och avskiljd från TVhörnan genom att soffan står med ryggen mot sängen. Och här närmast ett mycket trevligt öksbord som rymmer två, liksom 10, pers.


Så här ser det ut rakt fram/till vänster. Där är liksom TVhörnan med köket i vänstra hörnet här närmast.


Värdinnan gräver i kycklingen.


Och värden bubblar i telefon.

Awesome.


Apropå awesome, igår köpte jag en läderjacka på HM. Med tanke på priset på ett par hundralappar så där, kan vi nog tillsammans konstatera att den inte är i äkta läder. Men den har den rockiga looken som man ska ha i vår/sommar och den luktar åtminstone lite läder. Fejkluktar läder. But what the hell! Den är fin och jag är kär. I den.
 .....Och i annat.

Jag håller på att krevera stundvis. Iochmed att jag skrivit på kontraktet för sommarjobbet och att det strulat så mycket med komvux och nu löst sig så varken vill, vågar eller kan jag söka andra jobb för att dissa utbildning i höst. Jag har min sommar och min höst- samt vårtermin klar för mig. Därmed basta.
Så nu söker jag inte jobb och har därför inte mycket att göra. Igår  fördrev jag tiden genom att gå till Stockholms Stadsmuseum. Hurray för gratis inträde. Fram till i höst/vinter hänger en fotoutställning uppe. SvD firar något jubileum och har då hängt upp foton från tidningens alla år. Det är jättefina bilder. JAg vill ha, jag vill ha. Jag. Vill. Ha. Så, unna er noll utgifter och gå och se.


I helgen hämtade jag tårtor på Stinas Bageri. Samma typ av tårtor som serverades på min student. Men i år var tårtorna till han som fyllt 30- min bror. På söndagen samlades mamma, pappa, jag, bror och hans Sara samt våra systrar Camilla och Kattis med barnen för ett kalas. På landet. Det var en mysig kväll. Mycket för att vi kunde sitta ute på altanen.
Sommarljuset var ett faktum. Jag njöt.
Här är bror Carl Michael, syster Kattis och mamma.

Jag längtar till vi systrar ska äta middag tillsammans i juli.