Träningsvärk
Jag känner mig väl förberedd inöfr morgondagens lunch. Denna vecka är det viktigt för mig att jag får i mig lunch vid rätt tid. Om jag får vänta för länge eller om det strular blir jag stressad. Det blir jag ju iof i vanlgia fall också- MEN denna vecka är jag på dancecamp mellan 9 och 13 på dagarna. När man tränat i många timmar, samt när man tränat ett vanligt träningspass, är det viktigt att äta en frukt, ett glas juice, ett glas mjölk eller någon proteinbar/-drink så fort man är klar, SEN ska man allra helst inta större måltid högst 45 min efter avslutad träning. Tre dagar av fem är passerade och det har gåt finemang hittills. Både med lunchintag och själva dansandet. Det är streetdance. Vi ska typ lära oss 5-6 koreografier till på fredag.
Idag har det varit roligaste dagen hittills- lyssa på denna
samt
I am so 2008, you're so 2000'n'late
så förstår ni varför. Dom två låtarna har vi gjort olika danser till, och det känns fantabulöst att dansa till dom. Det bästa är att det är NO PRESSURE. Bara lagom pressure, för man vill ju utvecklas och funka och synka. Men det är ingen uppvisning som väntar. vi dansar för vi gillar't.
Dansoholists indeed.
Well- jag var ute och handlade nyss. PÅ väg hem med kassar i händerna såg jag en man gå in från gatan på trottoaren och han tittade sig omkring och 10 meter bort gick en liiiten kille, max 4 år, och höll i sin leksaksbil. Mannen sa typ
"Men...? ...Vad...?"
Lillkillen svarade något med "....själv"
Mannen svarade "Gick du hemifrån själv?" Och han svarade sen någotsom jag såklart glömt, men typ "min gud, det kan du ju inte göra... kom hit nu direkt" Lillkillen såg så skamsen ut. Hemskt skamsen, och rädd för utskällningen som väntade. Jag fick en stor klump i magen när jag förstod vad som hänt. Jag höll på och stanna till, eller säga något eller bara tappa hakan inför pappa och sonen. Jag blev så orolig- undrar hur länge han varit borta, hur de märkt att han va borta, hur långt hemifrån han hann och hur orolig mamman måste ha varit.
Jag minns när jag hörde hur pappa ropade och jag visste att jag skullle få en rejäl utskällning efter att ha stökat till, haft sönder något eller sprungit iväg hemifrån någon timme. Det var så läskigt, jag gick och gömde mig. Ofta bakom mamma. Men om jag inte hann hitta henne så fick man möta de buskiga ögonbrynen som låg långt ner och en upprörd röst- detta fick mig oftast att gråta.
Well, i övrigt- grattis till mamma som vann 2000 kronor på Postkodlotteriet. :)
Idag har det varit roligaste dagen hittills- lyssa på denna
samt
I am so 2008, you're so 2000'n'late
så förstår ni varför. Dom två låtarna har vi gjort olika danser till, och det känns fantabulöst att dansa till dom. Det bästa är att det är NO PRESSURE. Bara lagom pressure, för man vill ju utvecklas och funka och synka. Men det är ingen uppvisning som väntar. vi dansar för vi gillar't.
Dansoholists indeed.
Well- jag var ute och handlade nyss. PÅ väg hem med kassar i händerna såg jag en man gå in från gatan på trottoaren och han tittade sig omkring och 10 meter bort gick en liiiten kille, max 4 år, och höll i sin leksaksbil. Mannen sa typ
"Men...? ...Vad...?"
Lillkillen svarade något med "....själv"
Mannen svarade "Gick du hemifrån själv?" Och han svarade sen någotsom jag såklart glömt, men typ "min gud, det kan du ju inte göra... kom hit nu direkt" Lillkillen såg så skamsen ut. Hemskt skamsen, och rädd för utskällningen som väntade. Jag fick en stor klump i magen när jag förstod vad som hänt. Jag höll på och stanna till, eller säga något eller bara tappa hakan inför pappa och sonen. Jag blev så orolig- undrar hur länge han varit borta, hur de märkt att han va borta, hur långt hemifrån han hann och hur orolig mamman måste ha varit.
Jag minns när jag hörde hur pappa ropade och jag visste att jag skullle få en rejäl utskällning efter att ha stökat till, haft sönder något eller sprungit iväg hemifrån någon timme. Det var så läskigt, jag gick och gömde mig. Ofta bakom mamma. Men om jag inte hann hitta henne så fick man möta de buskiga ögonbrynen som låg långt ner och en upprörd röst- detta fick mig oftast att gråta.
Well, i övrigt- grattis till mamma som vann 2000 kronor på Postkodlotteriet. :)
Kommentarer
Trackback
