CommeSiCommeCa

Jag tror jag är rastlös.

Jag längtar till jag får svar från alla personer jag mailat! (Nordea, Berns, säljare av ett par skor på seconds.se) etc etc...

Jag åker från landet vid 12 imorgon och då ska jag svinga förbi NK och därefter trippa in på Presstop och bläddra i ett par tidningar och förhoppningsvis inte känna mig så frestad att jag bara inte KAN låta bli att köpa dom. Jag hoppas på riktigt.

Jag vill ha tisdag så jag kan få utlopp för min bubblande pepp inför New York. Då ska vi ses och planera resan. Tills dess ska jag ha skaffat en karta.
Berättade jag om Mina och Lelles julklapp till mig? En Lonely Planetbok innehållande postitlappar med personliga tips (de var där i våras). Sjukt bra julklapp!

Högrev. I hög.

Kokt bacon. Det luktade mycket godare än det låter.

ibland är det inte lika givet att kliva in i mjukiskläderna direkt när man kommit innanför dörren, hemma. Jag kände för att behålla de vanliga kläderna på och hålla mig lite mer vaken.

Har varit på impulsfika. Såna rockar. Framåt slutet hade man snurrat in sig så mkt på höstdagsstämning, väder, tider att gå upp ur sängen och höstvindar till Jose Gonzalez. Allt blev så bra tillsammans så jag brast ut ÅH va mysigt!!
Jossan ska ställa upp i en pralintävling. Stolt känner jag mig.
Det var Andrea som hörde av sig ikväll och inte tyckte hon hunnit prata med någon igår på hennes och Sagas fest, så hon ville ha en fika. Hon for mest runt, såsom värdinnor tenderar att göra.
Saga och Andrea fyller år i september, båda två, och ville därför ha fest ihop. Spektaklet hette Kafferepet. Man skulle komma utklädd som tant, gubbe, bitter eller lycklig och redo att dö. Sedan ledde ju det tankarna till att man kunde vara klädd som man vill se ut om 50 år. Jag och Åke såg Coco Chanel på dagen så jag blev ju superinspirerad av hennes elegans.
Resultatet blev så här

Det finns ju elegans och elegans.

Och, ja, det bästa av det hela är väl då att Andrea sa "Jenny du ser ut som en Chaneltant!" Mission completed.

Följande bilder är lånade av Saga.


Bäst! Käppen med ringklocka och en flaskhållare.




Så fina!!


Vill bara skriva jag älskar er under alla bilder


Snyggo, cooling, bästa


Andrea och Saga. Agda och Siv.


Lelle! :D


Härligt att träffa Niklas och Vagge igen.


Nu ska jag se Persepolis, liggandes på spikmatta.

Är det bara jag som tar egobilder? Jag tittar igenom mapparna och hittar så många olika typer av egobilder. Det verkar alltid finnas tid för en egobild. För att dokumentera klädsel, frisyr, hud, ljus, för att leka med PS....
Jag vill visa dom... Äre ok?

Jag känner mig väl förberedd inöfr morgondagens lunch. Denna vecka är det viktigt för mig att jag får i mig lunch vid rätt tid. Om jag får vänta för länge eller om det strular blir jag stressad. Det blir jag ju iof i vanlgia fall också- MEN denna vecka är jag på dancecamp mellan 9 och 13 på dagarna. När man tränat i många timmar, samt när man tränat ett vanligt träningspass, är det viktigt att äta en frukt, ett glas juice, ett glas mjölk eller någon proteinbar/-drink så fort man är klar, SEN ska man allra helst inta större måltid högst 45 min efter avslutad träning. Tre dagar av fem är passerade och det har gåt finemang hittills. Både med lunchintag och själva dansandet. Det är streetdance. Vi ska typ lära oss 5-6 koreografier till på fredag.
Idag har det varit roligaste dagen hittills- lyssa på denna

samt
I am so 2008, you're so 2000'n'late
 så förstår ni varför. Dom två låtarna har vi gjort olika danser till, och det känns fantabulöst att dansa till dom.  Det bästa är att det är NO PRESSURE. Bara lagom pressure, för man vill ju utvecklas och funka och synka. Men det är ingen uppvisning som väntar. vi dansar för vi gillar't.
Dansoholists indeed.

Well- jag var ute och handlade nyss. PÅ väg hem med kassar i händerna  såg jag en man gå in från gatan på trottoaren och han tittade sig omkring och 10 meter bort gick en liiiten kille, max 4 år, och höll i sin leksaksbil. Mannen sa typ
"Men...? ...Vad...?"
Lillkillen svarade något med "....själv"
Mannen svarade "Gick du hemifrån själv?" Och han svarade sen någotsom jag såklart glömt, men typ "min gud, det kan du ju inte göra... kom hit nu direkt" Lillkillen såg så skamsen ut. Hemskt skamsen, och rädd för utskällningen som väntade. Jag fick en stor klump i magen när jag förstod vad som hänt. Jag höll på och stanna till, eller säga något eller bara tappa hakan inför pappa och sonen. Jag blev så orolig- undrar hur länge han varit borta, hur de märkt att han va borta, hur långt hemifrån han hann och hur orolig mamman måste ha varit.
Jag minns när jag hörde hur pappa ropade och jag visste att jag skullle få en rejäl utskällning efter att ha stökat till, haft sönder något eller sprungit iväg hemifrån någon timme. Det var så läskigt, jag gick och gömde mig. Ofta bakom mamma. Men om jag inte hann hitta henne så fick man möta de buskiga ögonbrynen som låg långt ner och en upprörd röst- detta fick mig oftast att gråta.

Well, i övrigt- grattis till mamma som vann 2000 kronor på Postkodlotteriet. :)

God kväll
Jag har städat ikväll.
Och just nu är jag bara hungrig och lite ledsen. det känns rätt skönt att va ledsen idag istället för någon annan dag. Många tjejer vet nog vad jag pratar om, det är en sådan kväll då tårarna så lätt börjar spruta. Faktiskt. Men det går över med sömn.



Jag längtar så sjukt mkt till Arvikafestivalen. Till att få sitta i gräset på dagarna, till att få äta festivalmat, få lyssna på bra musik på festival- samt campingområdet, få dricka gott, få träffa alla möjliga människor, få känna sommardofter, få se lilla Arvika, få dansa, få välja sköna festivalkläder, få bila upp och ner.... Jag har besökt den festivalen i 6 år efter denna. Känns gött och vara en festival trogen.


Juni kommer bli en rolig månad. Niki kommr hem från hennes 6-7 månadersvisit i Manchester.  Jag ska dansa. Det ska va midsommar. Jag ska måla en lägenhet. Så om juni går fort så kommer början av juli snart! (Arvikafestivalen börjar 2 juli)

YES. Jag har just varit ute och kört en vända med bilen. Postade brev åt mamma. På väg till brevlådan vid Cityterminalen lyssnade jag på Robyn - Konichiwa Bitches. (My god, you gotta hear that song!) Det var härligt. Det ÄR härligt att köra i stan på kvällstid- lagom mkt bilar. Bra övning tror jag. SCREW miljövänlighet! Jag vill ut o köra igen! För körandets skull.

Och iikväll körde jag med självförtroende. Jag körde bra, och precis körning. Det är skönt när man känner sig så bra när man kör. Det är inte givet att bara för man fått körkort att man då alltid är bra. Och det är inte givet att man är osäker jämt bara för man tagit körkort nyligen. Nej jag käde mig grym. Och ännu grymmare med Robyns platta i spelaren. Satt där och mimade-sjöng- gjorde ögonbrynen, attityden och fingetrummandet på ratten. Oh YESSS. 





För övrigt vill jag läsa Gustav Fridolins nysläppta bok- om 80talisterna. "Blåsta" tror jag den hette.
Om jag inte skaffar den innan kryssningen så ska jag baskemej (Tack Therese för att du infört det ordet i mitt ordförråd. I like it!) se till att läsa ut Män som hatar Kvinnor och helst hinna börja läsa Sex &  City-boken under kryssningens gång. mer om den senare.

ÅH!
VARFÖR stör det mig så mycket? Varför blir jag så arg och stressad av allt som inhandlas i onödan? Mamma VET att jag läser Män som hatar kvinnor. Jag har den boken. Ändå så kommer hon hem och har köpt boken, fast inbunden, HELT onödigt... Ingen kommer läsa den i familjen, förutom jag- och jag har den- I BILLIG, SMIDIG SLITOCHSLÄNG-POCKET! (vad värre är att den inte går att byta föfr den är inhandlad i Arvika. Och dessutom så avr den säkert dyrare där än vad den går att hitta här. En sak till- det är en sån utgåva med filmfoton som framsida.suck!)
Det känns olustigt och jag blir helt rastlös i hela kroppen. Det är precis som när t.ex bror får en DVDbox och jag säger "Den har vi ju" och dom rycker på axlarna och säger Ja då kan en vara i Arvika och en här. Alternativt "vi kan ha en i stan och en på landet" Dessa saker, saker, saker. Nog för att jag vill ha grejjer och framförallt KLÄDER. Fast ja ganvänder dom och rä oga med att rensa ut det jag inte använder.
Men min mamma och pappa är experter på att införskaffa saker som inte kommer bli använda mycket nog för att betala det priset, och som inte får plats nog för att betala det priset. Vi har FULLSMOCKAT med saker i vår lägenhet. SOM BARA LIGGER!

grrrrrrr. Jag är arg. Eller snarare- jag förstår mig inte på dom. Jag blir verkligen stressad av alla grejjor som bara ligger- och som bara blir fler.


Dagens grattis: Till Amanda och Emil som fick sin lägenhet. YEY!!


Ikväll har jag Skype'at. Inte så illa trots allt.Nu kan jag ju adda Manny. Och Virginie. Och Anna.

Idag har jag träffat en bekant. Elina. Hon är frilansjournalist. Hon är trevlig och hon blir bra på bild. Det vet jag för jag plåtade lite bilder till hennes hemsida.
Jag skulle vilja ge er en sneakpeak, men det får bli vid ett annat tillfälle.

 Jag kom hem från Andrea nyss. Hon har bott i sin lägenhet på Kommendörsgatan i lite mer än ett år och där kommer hon bo en vecka till. Sen flyttar hon ihop med pojkvännen Vagge. Spännande!!
Ända sedan jag hälsade på första gången har jag varit kär i den pyttelilla ettan. Och på något sätt har traditionen blivit att ha tekvällar. Tekvällar som sällan inneburit någonting annat än massa, massa prat och massa te. Varken youtubeklipp, filmer, trams eller knappt musik heller har förekommit. Nej- diskussioner, prat och berättelser ska det vara.
Ikväll hölls den sista. Vi blev ett fint gäng. Jag satt en bit av kvällen rätt tyst i hennes sovalkov och bara njöt av lägenheten, minnena, sällskapen samtidigt som jag fascinerades över hur jag kan vara så förtjust i en plats som inte ändå  haft stor betydelse i mitt liv. Bara det att jag förälskat mig i hur Andrea har bjudit in oss. Man har fått sova där när som helst och man har fått komma över på en måltid, en kopp, förfest eller ett samtal... (Detta kanske tack vare den perfekta läget- 3 min från Ömalmstorg tbana.)

Jag har fantastiska minnen därifrån. Framförallt från i somras. Då vi varit på Kyliekonsert- jag och Andrea- och sen åkte vi dit och drack te (duh) för att sen få sällskap av en lullig Calle. Han däckade rätt fort men jag och Andrea fortsatte med riktigt rörande samtal. jag kunde och ville inte somna. Jag brukar vara så i juni- jag vill bara sitta vaken dygnet runt och se på det ljus som försommarnätter får. Jag sov en timme och klockan slog 06.00. Då gick jag ut och checkade ut en Alvedoncykel. Cyklade runt och kände mig lycklig och hoppfull.
I höstas hölls en fantastisk fest där också. SÅ trevlig och fartfylld!!
Jag kommer sakna.

Jag är omgiven av fantastiska människor. Så är det bara!

Dagens kändisspan: Lilli eller Sussie. Vem fanken kan skilja dom åt? jag vet bara hur dom båda ser ut iaf. Poch någon av dom pratade i mobilen om hennes karriär på tunnelbanan.

Dagens wow: Malin var på spelning p åDebaser och i publiken stod Zach Braff. Gigantiskt.

Nu när klockan ändå är 21.21 kanske man kan få önska sig nåt. Eller ja, det är väl egentligen kl 22.22 man ska blunda och drömma sig bort.
Om jag skulle önska mig något nu skulle det vara pengar till en årshyra (plus el och vatten och tvätt etc) för en lägenhet.
Jag är hemma nu. Hemma som i där jag bott sen jag föddes. Men problemet har kommit att bli att hemma inte längre är hemma. Den tiden är kommen.
Inget ställe är riktigt hemma nu. Detta känns, i kropp och i sinne.
Nu i april månad ska jag ju ut och fara två vändor* och då hoppas jag att jag kommer komma tillbaka och känna vad det är jag saknat. Vadj ag längtat hem till igen. Så det ska bli fabulöst att få komma bort- finally. Trots att jag inte förtjänar det riktigt- för inte har jag haft ett jobb sen i december, inte.

Idag söndag har jag varit och fikat hos Malin ochJoakim. De är ett par sedan i somras.. De har flyttat ihop. Jag tycker det är bra gjort. det skulle jag inte tyckt för ett år sedan. Men saker förändras, jag förändras och framförallt är Malin och Jocke stabila människor. (Det lät så jättemysigt att ni skulle göra hemmagjord pizza ikväll. Hoppas den blev god!) Jag blev så sugen på att göra en mysmiddag jag med. Men istället gick jag till Big Ben Stand Up Comedy och såg Jakob Bengtsson. (uh jag lyckades länka!)

Och nu sitter jag här i min bruna soffa. Jag har två bruna, likadana soffor i mitt rum.Det enda jag kan förknippa med dom numera är att när deras tid som soffor är över, dvs när jag har nog med andra soffor, ska de slås ihop och bilda stommen till en dubbelsäng.
När jag kom hem satte jag mig i soffan och blickade ut i rummet, försökte hitta en sysselsättning, försökte hitta något spännande i min bokhylla. Det finns alltid något att pyssla med.
men samtidigt har det blivit så påtagligt att jag inte har ett jobb. Jag är ständigt utvilad och har nu fått gjort allt jag ska ha fått gjort i mitt rum- om inte en gång så flera gånger om.


*Gällande flängandet: Först ska jag en tur till London.
Sen två veckor senare ska jag flyga till Lissabon för att sen åka lyxkryssning till france. Egentligen skule jag åkt vidare md båten till Dover i England. Men iochmed min dansföreställning (KOM DIT, jag kommer va utklädd till skelett- det blir show och spektakulärt bara det.) kliver jag av båten en vecka tidigare och sen händer det graäjjer! Jag ska åka TÅG från La Rochelle till Stockholm. Många byten men what the heck!



Jag ska väl se Konsten att gråta i kör nu. Dansk film.
Apropå film såg jag I Skuggan av Värmen på bio. bra.

Jag vet ännu inte vem som vunnit vår melodifestival.
För jag har suttit på biograf Grand och sett Slumdog Millionaire.
UH I like! Fartfylld och spännande. Innehöll sådana där starka hemska scener som jag gillar.
Man blir ju så charmad av engelska med indisk accent- foto och typ eftertexter var udda och maxade bollywoodkänslan. Modern och COOL bollywood- inte sådan bollywood man höjer ögonbrynen åt.

Veckans kändisspan: Björn Granath (<3) samt Linda Rosing (orange i hyn)


Igår dracks det vin. Det var första gången på rätt länge. Min rädsla för att bli beroende av alkohol är påtaglig. Jag kan absolut inte tänka mig att dricka ett glas ensam. Jag har svårt att dricka såvida det inte är fre,lör eller söndag. Men jag kan verkligen se framemot en helg med alkohol inblandad. Vare sig det är ett glas eller massor. Detta är så fånigt. Men jag erkänner det ju åtminstone. När jag väl druckit klart och ska sova så skäms jag. Så mitt komplicerade förhållande till alkohol skulle ju kunna slå slint och bli väldigt mycket mer komplicerat om ca 20 år.
Jag tror att OM jag skulle bli förälder i framtiden skulle jag försöka bli nykterist från det att jag blivit gravid till att barnet är 20 år.
När vi ändå pratar om OM så har jag kommit p åatt jag vill ha en bukett med pioner om jag gifter mig. OM, OM, OM.


För övrigt...
... så går jag och oroar och nervar mig inför dansföreställningen.
...  håller jag på att krevera av längtan till London! (4e april.)
... ska jag och min familj åka med Seaborne Pride, en kryssningsbåt där (varning för skryt) ALL mat och dryck ingår så man får dricka och äta och dricka och äta hur mycket man vill.
Det är vår vän Anna Stina som jobbar som nurse där. Hon berättar om Grevar, livsnjutare, adliga och odödliga som kommer ombord på denna båt. En kvinna bor 8 månader om året på båten. Hon betalar mellan $1000 och $2000 per dygn?!?
... är jag eld och lågor över Arvikafestivalens bokningar- förutom DM, Thåström, The Sounds, First Aid Kit och FEVER RAY!


Jag hoppas på att söndagen innehåller en lässtund, muffinbak och något oväntat/udda inslag.

Gaahr! Jag är så sugen på att dansa! Jag håller på att kooola vippen!
Om jag hade massa pengar skulle jag anmäla mig till minst två danskurser till redan på måndag. Om jag ändå hadep engar skulle jag köpa en cykel! Buhuuu vad jag vill ha en cykel!!

Kolla det här, kolla 2.19 in i filmen. (kolla på hela klippet!) Lyssna på publikstödet! Se på dansen! Jag vill! Jag är jealous! Det måste vara så mäktigt att vara så där bra, att ha det självförtroendet i dansen.
Det är skillnad på att dansa och att dansa.
Jag vill, och kanske t.o.m kan- men har inte riktigt provat- att D-A-N-S-A. Dansa så där så man dansar med mimik, leenden och ögon.... GOSH.



Om det fanns en träningslokal att gå till och någon att dansa MED så skulle jag verkligen dra dit nu på stört. Buhu.

Nej nu ska jag in på Ticnet och kolla priser för Bounce's föreställning.
Och jag ska maila min danslärare.


Ps. Still unemployed. Men intervju på måndag- vi hoppas och vi hoppas igen.

Jag hällde ur gammal glögg i vasken idag.... Åh så det doftade!

December kom tillbaka!!






Annars.......? Jag fick äta sushi med mamma idag.

Anna Ternheim hade turnéavslut på Circus. Ikäll. Extrainsatt spelning.
Vi köte biljetter i förrgår men hamnade ändå på första raden, i mitten nästan.

 Fruktansvärt bra.

Hon gör mig lite rörd varje gång jag ser henne. Lite. Inte sällan i de nummer hon tar i som mest och rör sig,... dansar, ler och bara är HON. Hon är så vacker i all sin enkelhet och klär sig så snyggt.

Hon stod så nära. Det var mäktigt. Och jag var inte ensam på spelningen heller. Alltså klart att platserna var fyllda, men jag köpte mer än en biljett denna gång. Det kändes trevligt.

Ikväll har jag ätit ett par räkor.

Jag har dessutom använt mig utav den bästa kapsylöppnaren någonsin.


Jag har sökt två jobb och vi håller väl tummarna för dom båda. DON'T WE?
Jag skaffade tom en vuxene-mailadress.

Jag har inte promenerat. Trots att solen kom fram. Jag har inte öppnat den engelska pocketboken. Jag har inte ringt den eventuella ex-eleven.
Jag bryter mina egna löften.

Här skulle jag skriva något jag inte minns längre

Jag har lyssnat på en CD av en hel hög med CDs i en ljudbok. Jag har inte lyssnat på ljudbok förr, annat än något kapitel hit eller dit. Jag har gett mig in på denna ljudbok för att avsluta den.

Jag har sett ett BRA avsnitt av Sex and The City. De träffade mitt i prick.

Jag saknar att lyfta tunga lådor och gå flera tusen steg per timme på Posten.

Jag längtar till Alvedoncyklar, Arvikafestival, eventuell midsommarfest och fjällvandring. O vad jag jag längtar.
Jag längtar till 20 år, då vi bor i eget krypin med vår inredning, med stil.
... Till pussel.

Jag längtar bakåt, till söndagen då man såg på Sportens Årskrönika. Då fick jag varma, mysiga känslor av Kalla, skidskytte och Kallur. Sport, sport, sport. På två meters avstånd. Jag i soffan, sporten i rutan.

Jag tror jag ger mig på ett Naturbasår i höst. Därför ska jag åka till skolan i veckan som kommer och se om jag ens vill gå där.

Jag ska se Maggie Vaknar på Balkongen. (Guldbagge). Ikväll.

Fan va jag fick feeling för The Streets. 183 Dagar är programmet med trailern som spelar Streets.

Se den. Sjukt mäktiga* scener. Bra musik. Bra skådespelare och intressanta karaktärer. Vi sitter här och wikipedia-läser en massa om Andreas Baader och Ulrike Meinhof.
Filmen är iof 2,29 men jag var varken stressad eller uttråkad... Bara fascinerad och uppslukad.

Om inte annat så glo på de vackra tyskorna med höga kindben.

Alltså.. undrar om alla språk har sin charm. Det kanske bara handlar om att vänja sig vid det- att lyssna till det i minst en timme..
Tyskan är nu i mina öron inte alls lika ful. Precis som spanskan inte längre är sådär obehaglig, utan rätt het (såvida en tjej pratar)


Kom ut från biografen. "Mm, blött på marken. Ja ok, det droppar väl lite regnrester från taket. Det är förklarligt. Jag fick i pannan. Torka bort. Okej, det är bubblor i den vattendroppe som ligger i handflatan? Och det luktar skitskumt. Okeeej.... Det är saliv."
 Ja, kan jag få knäa (för jag antar att det är en kille) han som gjorde't? Kände mig förnedrad. Förvånande nog. Av något så litet.

Idag har jag träffat och plåtat en kille vid namn Rian Johnsson. Regissör till en film som heter Brothers Bloom, med Adrien Brody och Rachel Weisz bl.a. Filmfestivalen är igång.
En bild från mötet kanske kommer senare.

snipp snapp snoken, nu stänger jag (mac) boken

Varför är jag så rädd för att bli uttråkad? Vare sig det gäller ett biobesök, en föreställning eller en lång dag på jobbet tar jag verkligen ut oron i förtid.
För första gången ska jag jobba mer än 5,5 timmar i streck. NIO timmar. På måndag. med start klockan 7 på morgonen. Jag tror jag jobbade mer än 9 timmar i streck när jag jobbade på skivbutiken på NK. Jag minns bara viss oro de första dagarna, och då var det inte för det var ånga dagar som väntade. Jag brydde mig inte hur många timmar det var.
Berodde detta på att det hade med musik att göra? Trevliga okaler? Att jag jobbade med trevligt folk? Jag jobbade inte bara med trevligt folk, jag jobbade ibland med en jag känner sedan lång tid tidigare- av en slump. Längtade jag inte hem lika mkt som jag gör numera? Senaste är nog min bästa teori.

Nio timmar är inte ens lång tid egentligen. Men jag är så orolig inför detta att jag vill ringa och sjukanmäla mig. Men jag bara måste. Bra träning inför att jobba 12 timmar i streck, 2 dagar irad.

Och som sagt, det kan handla om ett teaterbesök och jag oroar mig för att min rastlöshet ska infinna sig. Idag satt jag och var superstressad mitt i en föreställning. Akustiken var hemsk och utrymmet för varje åskådare var minsann bregränsat. Där och då kunde jag ha lutat mig mot bror och gråtit. Som ett barn när det kommer något läskigt på bioduken. VAD ÄR JAG FÖR EN TYP?

På äldreboendet har jag ändå sjukt trevlig arbetsmiljö och kollegorna är inte att klaga på, inte sysslorna heller egentligen. Men jag blir uttråkad ändå. Less. Less. Jag tittar på klockan varje halvtimme. Stupid me.

Inget får tiden att gå lika fort som den gör på gymnasiet, grundskolan. Så formulerar jag mig i denna stund.
Jag kan inte se något jobb som skulle hålla mig tillfreds, en hel dag. Varken butik, café, lagerarbetare, posten... Eller jo, fan va skönt om man fick va brevbärare! Åh!! FÖRUTOM tidiga mornar då då. Men att få röra sig, gå/cykla... det får tiden att gå.

Man satt ändå vid skolbänken minst 7 timmar per dag men det kändes ju inte som det. Mjo ok, många ggr kändes det oändligt, men man hade så lätt att döva smärtan med skratt och fniss med vänner. En stor del av nöjet jag hade att gå till gymnasiet i dessa tre år var ju pga goda vänner.
Jag kan känna att jag skiter i arbetslivserfarenheten!! Bara jag får gå tillbaka till skolan! Då kommer dagarna fortsätta gå som dom alltid gjort.
 Men så slår det mig att det kommer inte kännas bättre när jag väl är där heller, jag kommer bli så utmattad av all energi jag lägger på att lära känna nytt folk och få tider, scheman, upplägg,timmar, krav, press och stress. Så då väntar jag med plugg och fortsätter jobba, men jag ser mig inte vilja gå till jobbet på helger och kvällar...

Jag vill ut till landsbygden och få hjälpa ngn stackars bonde där. Få ta i, röra mig och flytta hö, städa... mocka kanske det heter... stall och fixa och dona....

Jag gör inte mkt på dagarna, uträttar ngt ärende varje dag, men istället för att se framemot eftermiddag/helg så oroar jag mig för det. För DÅ ska jag ut och bringa mit till stacken.

Har jag bara inbillat mig att jag är stark och självständig? Varför är jag så lättstött, rubbad och skör. Jag är ostark och jag har alldeles för höga krav på livet. Vad ska jag göra för att bli av med dessa krav? Jag måste bi av med dom, för annars kommerj ag aldrg finna ro och tillfredsställelse.

Jag kom just hem från att ha kört bil.
För andra gången efter att jag tog mitt körkort.
Förra gången satt mamma i bilen. Vilket inte var så utmanande.

Den här gången satt Jos i bilen. Jag körde henne hem, dvs satt jag ensam i bilen på vägen hem. Och det var inte alls läskigt!
Med Hives i högtalarna kändes det härligt.

Jag har ju fått självaste kortet nu också. Det rosa kortet. Jag ska hålla i det kortet i tio år. Om tio år är jag trettio. Min först tanke är ju att det är ofattbart! TRETTIO. Men sen slår det mig att tio år kommer nog inte gå blixtsnabbt, trots det alla säger.


Ställt kockan på 6.
Ska gå dubbelpass till 15.
Sen får jag sluta och träffa vem jag vill.
På kvällen är det Mosebacke! Birgit Bidder spelar. Söt tjej. Finns på myspace.

"WHAT'S WITH THE RAIN GELLER?"
/Vänner

Det har regnat heeela dagen. Jag drog ut på en promenad. Jag blev blöt och ruggig. YES. Det var dte jag ville.
Jag handlade lax och örtsås. Jag lagade lunch. MUMS.



Jag har ätit goda havrekakor från Göteborgs och druckit mycket mjölk. Jag har kollat på Closer. En film jag velat se länge. Den var cool. Nathalie Portman är avundsvärt snygg.




Jag är sugen på festival eller utgång. De brukar innehålla samma saker typ. Framförallt dans, bra folk och musik med gott att dricka.
Apropå dans. Jag gick på min första Streetdancelektion i torsdags. Jag var opepp hela veckan innan. "ORKA gå ut så där dags och ta sig dit!Jag kommer inte finna ro på hela dagen för jag vet att jag ska ut. Tänk om det är skitläskigt och svårt. Idiotiska personer i gruppen?! Och då har vi betalat 2000 riksdaler för skiten!"
Men när klockan väl var halv 6 så for jag ut som en pil. Tog buss från dörr till dörr i princip. Jag var pepp och klockan var inte för mkt. Jag kände mig inte hotad och jag kände mig inte yngst, inte äldst och jag kände mig inte kass. Det var en grupp bestående av 13-16åringar, en 25-årig holländartjej som var supermysig och endast en kille. Iof var vi bara halvgrupp, vi får se hur det blir nästa vecka då alla andra förhoppningsvis är med.
Men ja, det var minsann trivsamt. Tiden gick fort! Och det är liksom inte för mkt eller för lite av något. Vi började med uppvärmning. Sedan "isolations" då vi ska få kontroll på vår kropp och små rörelser. Vi fick lära oss grundstegen inom streetdance, skön styrketräning och lite stretch. Detta tog 40 min, ytterligare 40 min återstod och dessa gick till dansen! Så kul. Kanske är det kul för att jag vill och faktiskt kan. Ännu bättre blev det när hon peppade oss och sa att vi såg snygga ut, då vågade vi.
Och jag kanske inbillar mig men jag kan redan känna mig hookad. Jag kan verkligen förstå mig på de som säger att de blir beroende av dansen. Att de fastnade för dansen efter kort tid och att de nu har den som meditation. Jag har känt alla dagar sen i torsdags att jag vill dansa varje dag, ha samma ektion, fortsätta på samma dans, ta en annan kurs en annan dag i veckan eller gå på dans/aerobicspass bara! Jag längtar till torsdag!! Det är väl bra?
Kanske inte är så svårt att bli bra på att dansa om det nu är så kul? :P



Lördagar har ju alltid varit trivsamma. Förutom de lördagar, plus söndagar, som var påfrestande då och då för man ville bara till skolan igen. (Så kändes det då och då under gymnasiet.)
Men nu är ju lördagar precis som vilken annan dag som helst. Jag vill bli utmattad fem dagar i veckan, jag vill träffa folk, lära mig saker, känna att jag rensar huvudet under dagarna.
Jag vill ha ett jobb. Jag känner en viss stress. Tänk om det är exakt samma sak i november!? Jag kände ikväll att jag verkligen skulle kunna gå till Friskis imorn bitti, köpa månadskort, stäla mig och träna och fortsätta med det i stort sett varje dag tills att jag får ett jobb. Träna, göra slut på kroppen, känna mig sysselsatt och känna mig igång.
Since... Jag inte studerar och inte jobbar så är jag ju arbetslös. Och när man är arbetslös får man känslan av att pengar, ekonomi och utgifter är djävulens påfund. Det blir påfrestande.


God natt

...time goes by so slowly"

Det är imorgon det tar slut på riktigt, om man ska formuera det hela dramatiskt. Vi är inte längre välkomna in på Tick Tack =/

Denna vecka har känts nästan lika jobbig som veckan efter studenten. Jag vill tillbaka.
Yes I do.