CommeSiCommeCa

Äntligen. Faktiskt. Äntligen. Gott.
En vecka kvar som bilburen anställd. Det står jag ut med men... Efter fredag ska jag försöka köra så lite bil som möjligt och jag ska njuta av att jobba järnet i fem dagar och vara ledig 2 dagar och 2 nätter.
Vi åt lunch med Per och han tog oss därefter till Pub Paddington.


På väg till Ullevi. Jeez.

Vis entrén slog hjärtat lite hårdare, lite snabbare. Moment of truth.
OH YES! SWEET! Andreas, han jag köpte biljetten av på Blocket, var ärlig och biljetten funkade.

Umm..... Jo det där är minsann 59 000.

Förband var Paul Oakenfauld.
mannen på bilden är inte Paul. Men han var en jävel på att peppa och få igång på publiken. Så bra. Som misstänkt var han en av dansarna.
För övrigt bra drag att ha en DJ som förband på en sån här typ av konsert.


Vi stod riktigt bra.


HÄEJ rumpa. Häej muskler! Född 1958, sa du?



Get into the groove. Det hoppades hopprep.


Ye. När hon kom nära sträckte vi alla händerna i luften och trycket blev större. Ibland stod hon bara 150 cm ifrån. Fast, fram emot slutet var min hand max 20 cm ifrån hennes arm. JA, det stämmer, jag är nöjd och du kommer få höra om det igen.

Jag saknade låtar från förra plattan. Men, det var GRYMT med remixes och uppdaterade versioner av gamla låtar.
Hon avslutade med Give it to me. DÅ kokade jag och folk runtomkring- tror jag iaf. det kändes så. Dock är den låten inte lika tung på cd som den var live.
Vi med alla andra myllrade ut och vi gick till vår buss som gick direkt tillbaka till sthlm.
Så värt.