En känsla för Göteborg

Sitter här och ser på Broder Daniel Forever på SVT Play.
Hm. Det är bitvis en rätt fin film. Och Henrik Berggren ser 100 ggr bättre ut utan smink, hatt och popparfrisyren!
De pratar om bortgångna Anders. Jag funderade vidare på döden nyss och kom då på något, som säkert redan är sagt och citerat många ggr av någon annan.. bara för det. Men JAG kom på det helt själv, utan att ha hört det tidigare, och tycker det stämmer: Om inte döden fanns skulle vi ju ta varann för givet.

I filmen visas delar av den sista konserten (Jag var där. Känns gött.) Popparna längst fram är ju nästan lite söta. Då slog det mig ännu en sak- jag har inte sett poppare på länge? Var är dom? Var har jag varit?
Nu pausar jag filmen och startar istället iTunes och hittar Broder Daniel.

Jag trodde inte jag skulle säga detta, men fan va jag längtar till Göteborg! Jag vet inte var detta kommer ifrån, men jag är sugen på att åka dit, vara där, flytta dit och lära mig stan. Var detta än kom ifrån har det varit så en vecka nu. Kan jag inte få fara dit bara för att bevisa för mig själv att jag idealiserar det hela?

Det regnar ute. Det slutar inte heller. Jag ville ju ut. Men jag kan inte stå ut med regndroppar i ögon och på näsan och dyblöta axlar. Jag borde ju skriva en labbrapport idag- men jag är inte motiverad nog att göra det iochmed att jag teoretiskt sett hinner göra den imorn. Då ska jag också fara ut till landet och baka bullar. Kanelbullens Dag!

----

Håller ni tummarna för mig att jag blir godkänd på Nationella provet i Matematik C?

---

I samma stund som jag längtar till Sveriges näst största stad så vandrar Åke runt i Europas 4e största stad. Berlin.
Så coolt!
Han kommer hem imorn igen.
















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0