CommeSiCommeCa

Jag har varit på en promenad. Jag kände att det behövdes efter två timmar av rätt så rejäl städning i ett smutsigt kök.

Dagens kändisspan blev då: Blossom och Shanti Rooney (han såg jag förra veckan också)

Det är sol ute. Jag promenerade runt i innerstan vidare till Riddargatan på ö-malm. Hela Strandvägen och Nybroviken var helt upplyst. Av sol och dis. Det är fint när man själv står i skuggan och man ser en bit bort hur fint solen slår mot människor, fasader och asfalt.
Det var vår i luften.

Jag klev in i dörren här och då luktade det fortfarande städning. Jag fick lov att öppna fönstrena och vädra. Men det var inte så omärkvärdigt som jag kunnat tro. Nej, jag öppnade fönstrena och jag hörde det där suset man hör på innergårdar. Det suset som man bringar fram minnen från vårdagar tidigare år. Det suset som tyder på att det är stilla ute- för folk är ju på jobbet. Det suset som inte hörs mitt på sommaren för då är det massa liv av olika anledningar. Men suset hörs nu och idag. Det är mysigt. Inte nog med att jag hör suset, fönstrena har stått öppna i en halvtimme snart och jag har inte känt någon temperaturskillnad. Helt fantastiskt. Så jag bestämde för att hålla fönstret öppet, slå mig ner i fåtöljen och lyssna på tystnaden.... och på någon granne som vandrar här ute då och då. Jag tittade upp och såg detta:


Och det är precis så det känns, som bilden visar! Sol mot en färgglad vägg och blå himmel....
Det är vår i luften.


Här har ni mej också.


och slutligen, här har ni mina kick-ass-jeans som jag hittade för 100 kronor på Weekday.




Sablar, nu börjar det bli lite småkyligt faktiskt. Tusan! Jag ska iaf blogga klart och SEN stänga fönstret.
Luften, ljuden och solen får mig att längta till den årliga promenaden via Skeppsholmen. Då jag alltid går oc lysnar på speciell musik och tänker tillbaka på 2004.
Jag uppmanar nu er- försök tänka på ert 2004. Vet ni vad ni gjorde under det året? Är det ett minnesvärt år?