CommeSiCommeCa

...
om du glade sjömatros,
du ska få min röda ros!
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!

Jag känner mig som en 19 årig kvinnlig motsats till Håkan Hellström ibland. Jag är så där viskär och har en släng av förkärlek till gubbar också.
Gubbar är intressanta för de kan sprida trygghet, visdom och erfarenhet.  Gubbar är så coola när de har stil och klass. Äldre män som levde för några decennier sedan diktar och skriver så annorlunda från både gubbarna idag och ungpojkarna idag. Annat ordförråd med andra iaktagelser på livet framförallt.

The point is! Att Evert Taube, Allan Edwall, Hasse Alfredsson, Per Oscarsson och många fler från förr... är så bra!
Jag vill nog mest prata om Taube.
Han var en karismatisk gubbe utan dess like! Han sjöng med sådan inlevelse, precis som han Carl Gerhard (hur han nu stavar?) , så alla de som sjunger hans visor måste göra det med samma uttal och tryck på stavelserna! Imitationer nästan. Sjunger man raderna man ser i sånghäftet så går det utav sig själv med inlevelsen och "utlevnaden"!

Taube var nog väldigt knepig också. Kanske lite som Strindberg :)
Men han skrev så många visor! Han skrev VISOR, inte sånger och inte låtar! Utan visor!
Jag tycker det är ont om visor idag. Varken Winnerbäck,TAW eller Kent gör visor, även fast dom själv kallar dom visor. Isf. innehåller inte visor idag inte samma graciösa poesi i sig såsom förr.
Graciös poesi är lite diskret, den är väldigt detaljrik. Graciös som stilfull och lätt och så där disig och dimmig som en sommaräng eller framförallt så blå och somrig som skärgården! Fan, är det inte det jag gillar mest med honom kanske?
Att jag vet att han hade sin ö, att han hade stråhatt, kavaj och sin hustru Astrid (??vet ej om hon hette det??) och han utstrålade ju erfarnhet av det han dikar om:
Karlar som förför kvinnor, valser, hav, sommar, klänningar och gitarrer samt kärlek hit och kärlek dit
... Som en stor 1930tals Pripps Blå reklam typ! Ungefär!?


Jag är kär i raden
Jag är som en pojke, fast farfar jag är
Ja, rospiggen spritter i mig

Ikväll har jag sett på Peter Carlsson igen. Med hans orkester, Blå grodorna.
Han sjöng blues, han sjöng, jazz och hans sjöng visor.
En annan låt han tog upp var en skriven av Olle Adolphson.
Fantastisk, men vi ägnar mer tid åt den en annan gång. Den känns väldigt aktuell år 2008.

Peter Carlsson är ett undantag. Han är precis så där härlig och levande som gubbar ska vara idag! Det är så mkt bittra äldre män, det finns bittra damer också, men jag ser mer sällan en ovanligt snäll och trevlig farbror.
Peter Carlsson är inte ens en farbror, men han kommer nog bli om ca 10 år. Han har nog livslust han!
Han håller sig uppdaterad tror jag, han kan lika gärna forska fram fakta om musik från 1700talet, tillsammans med anekdoter från 1700talet, lika mkt som att kolla upp 2008s citat och musikdebutanter!
Han är så passionerad när det kommer till 1900talets visor och musiker så han han bli nersmittad och blir så där klockren av sig själv. Han är cool för han har ingen ful Sthlmsdialekt med slang från söder.
Nej han är dalmas, och han är full av talang!