Hej granne

Nu befinner jag mig på landet igen.
Jag kom just från en promenad och har bytt om till min fina sommarklänning.

Promenad är väl det man kan sysselsätta sig med här, dock är det aldrig spännande med dessa promenader. Samma väg, samma hus och samma gräs och grus.

Under varje runda man tar möter man alltid någon, och då hälsar vi. Jag ler oftast bara. Den andre öppnar munnen och man hör "häh(p)", ett hurtigt hej men som tystnat innan ens det korta lilla ordet är slut?! Det ska vara så tyst som möjligt.
Därför ler jag, eftersom jag också tenderar att säga häh(p).
Frågan kom till mig, varför ens hälsa? Är det för att vi är dom enda två, tre på vägen så långt ögat når? Eller är det för att Hej, vi har något gemensamt- vi bor i samma område, hej vi lever svenssonliv och har ett landställe på Värmdö, Hej det är sol, sommar (det kan lika gärna vara vinter och snö.) och livet leker och vi ska vara så mysiga här ute på vichan så vi säger hej. I don't get it!!

Det är sol ute, jag ska väl sätta mig och läsa. Om det regnade skulle jag ha kollat Canal plus hela dagen för att sen se Vänner eller Arn ((som tydligen ska vara sevärd enligt mamma.)

Jag ska pyssla med jobbansökan. Jag känner mig mer och mer stressad inför det och mer och mer otrillräcklig, jag kommer bara inte få ett jobb! Varför skulle jag?! Jag har inga kontakter.
Men sen tar jag djupa andetag och tänker att det måste gå. Jag är ju faktiskt något att ha på en arbetsplats.

Au Revoir!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0