CommeSiCommeCa

Omg! Oh fuck! Oh oh uuuuh! Ah!!
 Ih ah oh ah! Sirener, blinkande ljus och oväsen i mitt huvud!

Blondt bakhuvud! blondt krull! Smal  och hyfsat kort!  [email protected] a.k.a Björn Gustavsson står framför mig! Han stod och hängde en halvmeter ifrån! Jag blev väääldigt chockad och otroligt glad. Dock är besvikelsen stor, om den nu får vara det för mig. Jag är ju trots allt en av ca 5-7 miljoner som diggar Björn och jag har ju, liksom de flesta andra, inte alls en relation till honom, men ändå tar jag mig rätten att känna som jag gör. Det är ju märkligt. Men han hade en blond, pinnsmal kopia av Natascha Peyre rätt nära sig. But jao, jag ska inte lägga näsan mer i blöt, utan glädjas åt att jag har sett hans bror IRL iaf.

Innan mina ögon hittade detta ögongodis var jag helt till mig inombords för jag stod några meter från Kojo. Han från Talang 2008. Han är ju för bra, vi upptäckte honom föööre alla andra, vi såg ju honom på Arvikafestivalen 2007. He blew me away!
Sen stod han inte några meter ifrån, utan han ställde sig som sista stand up'are på Big Ben's scen och var grrym! Jag tycker mkt om att skratta, jag blir så kär i stand up varje gång man skrattar till det. Jag tycker det är skickligt det dom gör.
Stand Up är inte alltid så vettigt när man tänker på vad det faktiskt går ut på, men jag skiter i't, jag njuter och jag förundras hur dom kan!
Jag går gärna fler ggr till Big Ben pub.

För övrigt såg jag en ny film igår, eller inte ny, ny utan ny som i att jag aldrig sett den förr. Fever Pitch. Colin Firth- yä!

Inatt har jag sovit gott.

Grå klänning, vit blus under den och vita skor. och solbränd. Det är så jag tkr jag ser ut.

Ikväll är det utgång. Tro't eller ej, men det är lördag :)


Det är GALET varmt ute. Jag förgås.
Jag har varit på landet några dygn.
Har badat!!! Därmed simmat väldigt långa sträckor- över den breda vik vi bor i. Vilket är coolt.
Tack.

Snart är det Way Out West!


Jag vill att min kräftskiva ska bli av. jag vill se Batmanfilmen. Jag vill boka biljetter till Malmö och jag vill anmäla mig till danskursen. Jag tror jag är pepp på att fylla 20.

Jag slår ett slag för förhållanden. Ordet. Uttrycket. Subjektivet?? Förhållande som i vänner emellan, syskon emellan, barn och föräldrar eller älskande till älskande. Jag är glad att vi har förhållanden till varann.

Är någon pepp på att dansa med mig i höst?
På en dansskola vid Odenplan.

http://www.annikas.se/
Gå in på Kurser och Scheman.
Jag har ställt sikte på JazzFunk eller Street Funk.

runt 2000 kronor.
 men det kan det nog vara värt, iaf för min del eftersom jag tror innerligt att mina lyckohormoner kommer då få spridas i kroppen under denna 1 1/2a timme som lektionen är (tror jag)

Det blir ju roligare om man är två som har sällskap dit!!

Istället för gym och jympa och spinning?

"Åh, det finns rättvisa i världen! En BMW med P-bot!"

"Vad gör man inte för att förlänga sin färd hemåt"

Det händer inte mkt i livet. Men det känns väldigt bra att vakna iaf. I feel fine.


Nu sitter jag och försöker lära mig Yelles sångtexter. Det går så där.

Ja nu luktar man allt bra gott.
Saltvatten.
Jag har fått simma i Östersjön äntligen. Äntligen.

När jag väl var där ute kom en genuin sommarlovskänsla till mig. Då försökte jag reflektera över vad det var som fick mig att må så fint.
Jo Camilla satt på klippan som alla andra år, pratade, grimatiserade och skrattade. Innan badet hade vi ätit glass och vi hade samtalat en längre stund. Vi unga i famijen (som inte har make, barn och villa).
Det är sol och har så varit hela dagen. Vi kunde lika gärna ha köpt bullar och druckit saft som vi gjorde varje dag på sommarlovet för ca 8 år sedan.
Imorse åt vi frukost tillsammans, den som ville gick på promenad, den som ville stannade kvar i huset.
Vi lagade en enkel men god lunch och satt utomhus. Vi sitter alltid inomhus om hela familjen är här.
Det är stilla, det är lugnt. Här finns inte mamma som aldrig sitter still, och här finns inte pappa som nyser så det hörs i hela viken. Bara vi med vårt egna tempo.
Och ikväll  ska vi laga mat
Tacos.

Dagen känns helt enkelt typisk sommarlov. Och såna här dagar kan bara kännas så när det bara är vi tre här ute. kommer och går som vi vill.... Men samtidigt känns den så somrig just för att mamma och pappa kommer hem ikväll. De kommer hem från Kålö.


Igår kväll åt jag tacos. Då också. Med Jos.
Under eftermiddagen satt jag på Chokladfabriken, i deras sköna trappa fylld med gröna, stora kuddar. Jag drack saft och njöt av goda gratispraliner. Gratis för att man är bästa vän med konditorn!

Efter att ha ätit tacosen kom Andrea.
Prat, uppdateringar och mer prat. Sen skrattade vi HÖGT och länge till vår sexualkunskapsfilm.
Den vi gjorde i 9an, som ledde till MVG i Estetisk Bild och även i Biologi.
Moaha.
Den är så märklig, vågad och den ger inte mkt till
 Min röst var speakerrösten, och jag lät mesig och grötig. Jos spelade bruttan och Andrea spelade mansgrisen. Mitt bland scener som att träffa svärföräldrar, fejka orgasmer samt att lära sig vett och etikett kommer små textremsor in med fakta kring sex och samlevnad. Så skumt vi gjorde det, men vi gjorde det och vi är nog lite stolta över det än idag. Vi ska eventuellt göra en nyutgåva. Med ngn som har bättre röst idag och som artikulerar bättre, med en brutta som ser vuxen ut och ett bättre talmanus typ.

Det kändes rätt märkligt att jag blev så glad av filmen. A och J tjatar ofta om att se den, men jag har varje gång känt ett obehag inför det. Därför lär det vara 3 år sedan sist för min del. Däremot inte lika längesedan för A och J. Men plötsligt låg den framför mig. Jag kunde inte minnas mer än korta repliker ur den. Jag kunde inte minnas att vi faktiskt utförde idén.  Alltså inte riktigt förstå det. Inte förstå att en så vanlig eftermiddag hos Jos kunde leda till ganska många veckors stort engagemang från oss alla tre. Vi läste en fånig bok, fnissade och släppte idén att ta den till Bengt och be att få göra boken till en infofilm. En film istället för en skriftlig uppsats.
 Jag hajjade inte att den skulle kunna vara så pinsam som jag ändå minns att vi tyckte där och då, i klassrummet, med klasskamraterna runtomkring oss. Men den hade ändå en  VISS potential! Den är på 13 minuter lång och den är komisk. Fast antaligen 3, om inte 4, om inte 5 ggr så mkt roligare för oss tre än för ngn annan.
Den är inte värd att visa riktigt, och inte värd att nmna mer än gång i halvåret, men den är värd att skrivas om här och nu. Apparently.


jag återkommer,
jag. Jenny, er boj i bukten!

Den här låten började mitt shufflande på poden imorse. när jag skulle iväg. så kom jag och tänka på videon. Kolla på videon om så önskas. Jag vill göra något lite halvliknande en dag som denna då det inte fanns mkt till planer, alls. Och hela projektet blev ju så halvdant och inte alls lika berättande som Frederik lyckas med i videon. Han har filmat tre dagar av hans liv då, och speedat upp den liiite granna.

Här är då en fotoblogg, bokstavligt talat.





























'
























































*Promenad* ingen bild




och slutligen te i kopp. med the Office på TV. Ingen bild.

Oh Christ!!

Jag måste diskutera med någon!! Skulle vilja ha en intensiv diskussion med massa tankar och massa åsikter! Fuck! Jag behöver prata om ödet. Är det bara jag som ser på ödet på det vis jag gör?! Vet folk om att vi lever på hoppet? Kan jag få ta mig an någons funderingar?
Jag är helt uppe i varv. Ena stunden sitter man och deppar och 30 minuter senare har jag fått använda pennan något rejält och nu vill jag bara babbla all night long.

Nu sitter de och har te-stund hos Andrea också. Jag skulle kunna ta en panikbuss in nu bara för att sätta mig där.

Om jag kunde gå tillbaka och göra något annorlunda idag skulle jag fanimej ha tagit med springskorna från lägenheten. trots en skör hälsena skulle det inte ha stoppat mig ikväll faktiskt, jag skulle ha gett mig ut på vägarna!
Om inte jag hade lagt mig ner och kollat i taket skulle jag väl ha klöst mig på armarna av vansinne. Eller nåt.
Jag vill bara uuuuut och känna hur det känns. Fcuker.
Antingen jogga eller ställa mig på dansgolvet med Malin, Becca, Amanda, Emil och Sajmon. Och då ska det vara en djävulskt bra DJ.


Imorn kommer bli en lååång dag.

Jag har äntligen fått leka med Photoshop. Skönt. Kul. Mysigt. Jag gillar bilderna.

Nu befinner jag mig på landet igen.
Jag kom just från en promenad och har bytt om till min fina sommarklänning.

Promenad är väl det man kan sysselsätta sig med här, dock är det aldrig spännande med dessa promenader. Samma väg, samma hus och samma gräs och grus.

Under varje runda man tar möter man alltid någon, och då hälsar vi. Jag ler oftast bara. Den andre öppnar munnen och man hör "häh(p)", ett hurtigt hej men som tystnat innan ens det korta lilla ordet är slut?! Det ska vara så tyst som möjligt.
Därför ler jag, eftersom jag också tenderar att säga häh(p).
Frågan kom till mig, varför ens hälsa? Är det för att vi är dom enda två, tre på vägen så långt ögat når? Eller är det för att Hej, vi har något gemensamt- vi bor i samma område, hej vi lever svenssonliv och har ett landställe på Värmdö, Hej det är sol, sommar (det kan lika gärna vara vinter och snö.) och livet leker och vi ska vara så mysiga här ute på vichan så vi säger hej. I don't get it!!

Det är sol ute, jag ska väl sätta mig och läsa. Om det regnade skulle jag ha kollat Canal plus hela dagen för att sen se Vänner eller Arn ((som tydligen ska vara sevärd enligt mamma.)

Jag ska pyssla med jobbansökan. Jag känner mig mer och mer stressad inför det och mer och mer otrillräcklig, jag kommer bara inte få ett jobb! Varför skulle jag?! Jag har inga kontakter.
Men sen tar jag djupa andetag och tänker att det måste gå. Jag är ju faktiskt något att ha på en arbetsplats.

Au Revoir!

Befinner mig på landet. Bilder från förra året dyker upp i minnet. Det har inte varit så lockande att lämna stan. Men nu får man samma känsla som jag vet att jag hade nära förra årets bilder togs.
Denna representerade att jag mådde väldigt gott psykiskt, var harmonisk.

Jag känner mig väldigt harmonisk nu, denna sommar också, denna juli, denna torsdag. Man behöver inte planera sommaren full för att den ska vara en bra sommar.

Arvikafestival kan sammanfattas som tristaste av alla år. Trots otroliga bokningar, soffa istället för tält och peppat folk omkring, dessutom SUPERväder!
Jag blev ofantligt trött på ljudnivån, fyllan, dreggen och obekvämligheten. Jag har blivit gammal och stiff. Sen när jag själv var högljudd och lite rund om fötterna så råkarj ag illa ut för jag gör det jag njuter av- Jag stukade foten rejält när jag dansade till DANGER. HUR dumt är inte det. Jag töjde ut hälsenan och kunde med andra ord inte hoppa och uppleva lyckan som alla andra gjorde nedanför bl.a. Yelle som stod på scen dagarna efter.
Jag fick se Kent live, är faktiskt rätt fast i musiken nu.
Dessutom Deathcab for Cutie, Lykke Li, Slayer, Kooks,Håkan,SMK och Kate Nash och bäst av allt:
Emil Jensen! <3

Återkommer kanske. Om jag orkar. Om jag prioriterar bloggen framför något annat. Om inte så lever jag säkert livet ute i Sthlm någonstans.