Mitt hundrade inlägg!

... Är varken ett glatt eller ledsamt. Jag vet inte vad grejen är... Men jag tror det känns som en vanlig helg och att dte är onödigt att jag är här, här på landstället med familj.
Kanske för att jag inte jobbar mig slut och för att jag inte njuter av ett efterlängtat jullov. Jag har inte längtat till jul och jullov. Jag har verkligen levt i nuet och jag har absolut inget behov av mer ledighet och knappt något behov av att verkligen U-M-G-Å-S med familj. Jag är ur fas. Jag brukar älska julen och har väl gjort så i år också, tills igår kväll.
Jag håller mig sysselsatt för att tiden ska gå, men gå fram till vad?  Jag hoppas innerligt att det känns bra imorn under dopparedan.

Jag är stressad över projekt och över en fortfarande hängande arbetslöshet.

Idag körde jag och handlade mat. Själv. Underbart behagligt. Det var klarblå himmel och solen låg lågt. Jag lyssnade på The National, Kent och Ternheim i bilen. Så sjukt bra stund jag hade där. Kände mig som en bra förare också.

Nu dräemot ser jag på Sex and The City och blri rörd varannan kvart. Jag tänker på en vän och hennes käraste. Jag ska inte klaga på hur unfullfilled (heter det så?!) jag känner mig om jag jämför mig med henne.


GOD JUL.
 Jag vill sova nu och få det och bli imorgon. och sen vill jag lasa bullar, se kalle och sen vill jag sova igen. -Varför mår jag så här?- Det är verkligen det jag vill just nu. jag vill se Selma på SVT och sen skulle jag verkligen kunna tänka mig en utgång på¨fredag ja, och en fest på lördag... Jag vill in till stan och träffa vänner svar ja!

Shake it... like a polaroid picture

Oj va många inlägg det blivit sen i maj. Hur många inlägg märker ni i nästa.
Denna bloggen känns faktiskt seriös nu. I mina ögon åtminstone. Trots att uppdateringarna inte haglar in.


Ikväll har jag provat på streetdance "fortsättning fortsättning".
Detta innebär typ nivå tre. Jag ligger ju vanligtvis på nivå ett... nybörjare. Men min danslärare föreslog till mig förra veckan att prova på nivå tre en gång. So I did. Today.
Och inte nog med det, jag fortsatte med min nybörjarnivå ytterligare en timme + en kvart sen efteråt. Så 2,5 h timmar dans. Det är mkt för mig för att inte vara en utgång.
Och trrooooor ni jag mår bra nu eller? Jag är helt slut och jag gläds så mycket åt att jag tog beslutet att börja dansa. Och dessutom vågar jag påstå att jag är bra!

När jag är där så slår det mig ibland, "Shit- det är en gata med bilar här utanför. Folk sitter och äter middag med vänner runtom i stan, folk ser på TV och jag själv satt hemma för några timmar sen. Men NU, nu DANSAR jag... för fullt."

Det är jobbigt från att jag vaknar till det att jag kastat på mig träningsväskan att gå på dansen. För man bara väntar och vill inte ge sig ut och vill inte duscha där alt. ta sig hem svettig... Men det går över så fort man är iväg och på språng. Och väl där känns det nästan lite hemma. ÅH!

RSS 2.0