Skavlan...
... i mitt hjärta.
Fredrik Lindström i mitt hjärta.
Thåström i mitt hjärta.
Jag har aldrig varit så fullsmockat uppbokad som nu. Jag lider inte så mkt som jag kunde ha gjort ändå. men jag vill ha tid att laga en vanlig middag med filmtitt efteråt- när den kvällen kommer så kommer jag ha skuldkänslor över att jag inte pluggar. Jag pluggar inte nu- för jag vet att det är lönlöst, men inte känns det bra inte.
Jag vill ha tid att åka till IKEA och träffa vänner för en fika. På söndag får jag sätta i mig massa pepparkakor, efter en månad utan socker (små mängder socker i mat har varit ok)
Annie Liebovitz i mitt hjärta
Fredrik Lindström i mitt hjärta.
Thåström i mitt hjärta.
Jag har aldrig varit så fullsmockat uppbokad som nu. Jag lider inte så mkt som jag kunde ha gjort ändå. men jag vill ha tid att laga en vanlig middag med filmtitt efteråt- när den kvällen kommer så kommer jag ha skuldkänslor över att jag inte pluggar. Jag pluggar inte nu- för jag vet att det är lönlöst, men inte känns det bra inte.
Jag vill ha tid att åka till IKEA och träffa vänner för en fika. På söndag får jag sätta i mig massa pepparkakor, efter en månad utan socker (små mängder socker i mat har varit ok)
Annie Liebovitz i mitt hjärta
Så överdrivet men jag skrattar ändå
Alex Gopher - The Child
Igår gjorde jag det jag gör bäst. Jag är i mitt rum. Tittar. Tänker. Och till slut städar jag, efter att ha plockat fram några cdskivor jag inte lyssnat på på länge och som inte förtjänar en plats i iTunes.
Jag njöt. Jag lyssnade på Artister mot Nazister-galan-skivan. Den från tyyyp.... 2003? Därefter hittade jag Simons 3 fina blandband (CDs). Dessa låg inte på datorn?! Nu gör de det. Till min stora glädje låg The Tiny som ett eller två spår på skivorna. Jag har en märklig relation till dom. Har fått tips om dom. har inte gillat. Har inte brytt mig. Har sett tjejen (ElleKarin?) i Anna Ternheims band. Och har NU insett att den andra i duon också befann sig i Ternheims band de ggr jag sett henne. Så The Tiny gömde sig där i hennes stora band. Nu måste man ju lyssna på dom för om det var någon annan än Anna man föll för på scen så var det just Elle Karin och cello/såg/klockspelskillen. Så NU är det min tur att fatta mig en åsikt om duon. Jag lyssnar och gillar det.
Igår åt jag lunch med mamma. På Tranan. Cafét som tydligen haft öppet SJU dagar i veckan SEDAN 1929!! Vissa av stolarna var från de tidiga åren. Jag åt hälleflundra. "smaklökarna dansade", to put it mildly.
Miniprojekt coming up:
-Skaffa en bok för texter, tankar, bilder kring inredning. inspiration som behöver skrivas ned!
-Slå slag i saken jag velat i minst 5 år- ha en bok med nedskrivna citat, utdrag ur tidningar och böcker. För vidga vokabulären och formuleringarna.
-Ev bya bank. Kolla upp bosparande och pensionssparande (ta det lugnt. Just pensionssparande är inte aktuellt förrän om några år, men ändå)
-Beställa julkort från Fuji, föreställande min katt i ett snölandskap
Jag har en signerad TernheimDVD här bredvid mig. Woho!
Jag njöt. Jag lyssnade på Artister mot Nazister-galan-skivan. Den från tyyyp.... 2003? Därefter hittade jag Simons 3 fina blandband (CDs). Dessa låg inte på datorn?! Nu gör de det. Till min stora glädje låg The Tiny som ett eller två spår på skivorna. Jag har en märklig relation till dom. Har fått tips om dom. har inte gillat. Har inte brytt mig. Har sett tjejen (ElleKarin?) i Anna Ternheims band. Och har NU insett att den andra i duon också befann sig i Ternheims band de ggr jag sett henne. Så The Tiny gömde sig där i hennes stora band. Nu måste man ju lyssna på dom för om det var någon annan än Anna man föll för på scen så var det just Elle Karin och cello/såg/klockspelskillen. Så NU är det min tur att fatta mig en åsikt om duon. Jag lyssnar och gillar det.
Igår åt jag lunch med mamma. På Tranan. Cafét som tydligen haft öppet SJU dagar i veckan SEDAN 1929!! Vissa av stolarna var från de tidiga åren. Jag åt hälleflundra. "smaklökarna dansade", to put it mildly.
Miniprojekt coming up:
-Skaffa en bok för texter, tankar, bilder kring inredning. inspiration som behöver skrivas ned!
-Slå slag i saken jag velat i minst 5 år- ha en bok med nedskrivna citat, utdrag ur tidningar och böcker. För vidga vokabulären och formuleringarna.
-Ev bya bank. Kolla upp bosparande och pensionssparande (ta det lugnt. Just pensionssparande är inte aktuellt förrän om några år, men ändå)
-Beställa julkort från Fuji, föreställande min katt i ett snölandskap
Jag har en signerad TernheimDVD här bredvid mig. Woho!
resultat
Nu i veckan sas det på nyheterna att anhöriga till dödsoffer skall få bättre vård och stöd, samt att sjukpenningen inte kommer täcka skönhetsoperationer.
Det känns ju som att förra veckans Debatt gick rakt in i hjärtat på de som nu fattar sådana här beslut. Ämnena var nämligen just plastikkirurgi och dödsoffer med dess familj.
Hej. Jag ska jobba för filmfestivalen i år igen. Jag ska få se Susan Surandon och Luc Besson IRL. Samt plåta. Känns kul.
Här i lägenheten känns det tomt. SKa iväg nu. På fest. Till Nina.
Det känns ju som att förra veckans Debatt gick rakt in i hjärtat på de som nu fattar sådana här beslut. Ämnena var nämligen just plastikkirurgi och dödsoffer med dess familj.
Hej. Jag ska jobba för filmfestivalen i år igen. Jag ska få se Susan Surandon och Luc Besson IRL. Samt plåta. Känns kul.
Här i lägenheten känns det tomt. SKa iväg nu. På fest. Till Nina.
Brunch på Berns
I DN såg jag förra helgen en notis om att min kuselin Lina ska uppträda på Berns. Tillsammans med ALBIN! Den gemensamma nämnaren äääär..... Familjen Arnér.
(Nä, skoja bara. Det är nämligen så att hela min familj följer dessa två personers karriär och har gjorts så ett tag nu, fast på olika håll. Helt olika håll. Men det känns kul då att de står på samma scen.) Albin gick i samma årskurs som min bror på Adolf Fredriks Musikskola och Lina är som sagt då kusin till min bror och mig. Lina har en fantastisk röst, operaröst om man får kalla det så. Och Albin är både skådespelare och musikalartist.
Till föreställningen/samtalet bjöds det på asiatisk brunch. Mumsigt.
Det var riktigt, riktigt trevligt.
Allt inleddes med prat om tårar och sorg. "Programledaren" förutspådde att vi, publiken, skulle få gråta när Lina skulle framföra *ett namn på ett känt operanummer*, men jag själv satt torr i ögat- tills det att Lina nämnde min farmor (hennes mormor) och hennes bortgång. Så att sitta där och höra på ett annat barnbarns syn på den händelsen, med min pappa och hans syster i publiken kändes... Ja. Starkt. Att farmor gick bort var en enorm grej i släkten. Alla såg upp till henne.
En trevlig brunch följt av ett besök till Akademibokhandeln. Jag ska önska mig en lärobok i franska.
